Det blir inte alltid som man tänkt sig

Nej du Olof Röhlander det blir inte alltid som man tänkt sig. I onsdags kl 06.40 stod jag redo att kliva i taxin för att ta mig till Bromma och sedan vidare mot Malmö och Möten & Events där jag som en av Lära för livets talare skulle göra reklam för dem och även för mig själv och vår populära föreläsning: Lyfta varandra.Men jag hostade så förfärligt att jag plötsligt blev rädd. Har hostat i snart två veckor nu och gått med ett tryck över bröstet som inte är att leka med. Natten mellan tisdagen och onsdagen var förfärlig och till och med Johan som aldrig säger något om att man ska ta det lugnt sa åt mig att du får inte åka till Malmö imorgon du måste till doktorn. Vilket resulterade i att jag låg alldeles stilla i sängen i fyra timmar och koncentrerade mig på att inte hosta. För jag måste ju åka. Men när jag stod där kl 06.40 påklädd och redo och väntade på taxin så undrade jag ändå om det var så himla smart att kasta sig in i ett flygplan till Malmö och sedan vidare mot Skellefteå på en och samma dag, när man mådde så kass som jag gjorde? Så jag gjorde något som är en föreläsares mardröm: jag avbeställde taxin, ställde in dagens aktiviteter och åkte istället till Karolinska och akutmottagningen. Där blev jag kvar till kl 14.30 men under noggrann uppsikt. Kunde med hjälp av olika specialister konstatera att jag har ett helt friskt, starkt pumpande välmående hjärta o ingen lunginflammation, men dock ett elakt influensavirus som satt sig på luftrören och blev beordrad att åka hem och vila. Snopet. Sov oavbrutet hela eftermiddagen och hela natten. Hade tidigare under dagen bestämt mig för att ställa in torsdagens två föreläsningar i Skellefteå också. Hur ont det än gör att ställa in så hade jag inget annat alternativ.

Vaknade på torsdagen med en otrolig klåda på benen. Jag hade känt den till och från under veckan men det kommer och går och oftast blir det bättre när man duschat, men nu var det extra intensivt. Och då ser jag att jag har fått röda utslag och blåsor över hela benen och armarna. (lånar en bild från nätet, men så här såg det ut)

Ringde vårdcentralen och de bad mig komma in direkt och det visar sig att jag fått akut allergi, typ nässelfeber. Varför vet dom inte, men troligtvis är det kroppen som är stressad av det här viruset och reagerar på det här sättet. Jag fick antihistamintabletter och blev ännu en gång beordrad att åka hem och vila. Så nu var det bara att ställa in fredagens två olika uppdrag också.

Så här har jag legat på soffan och halvsovit i två dagar nu och nu håller jag tummar och tår att det här elaka influensaviruset ska lämna mig i fred så jag kan få gå ut och jobba igen. Och träna! Jag har inte fått träna sen lördagen för två veckor sedan då Johan och jag åkte fantastisk långfärdsskridskor på Orlången.

Hela den veckan hade jag haft ont i kroppen. Jag trodde det var träninsgsvärk eftersom vi kört rätt intensivt med skridskor och gym veckorna innan. Botemedlet mot träningsvärk är att träna mer så på fredagen hade jag sprungit över en mil och på lördagen åkte vi 3.5 mil skridskor. På eftermiddagen när jag skulle baka semlor till Alexander som skulle åka tillbaka till Skottland fick jag plötsligt sådan otrolig huvudvärk och feber. Och därefter kom hostan och luftrörsproblemen som alltså jag gick med i nästan 2 veckor innan jag åkte till sjukhuset. Antagligen var det inte träningsvärk som plågade kroppen, utan influensa. Det har jag fattat nu. Håll tummarna alla att jag blir frisk nu. Det här är olidligt tråkigt och trist.

 

Moonshineskating med Stockholm Multisport

För en vecka sedan tog vi oss till Marvikarna i förhoppning om blankis och storsol. Det blev sol i överflöd, en bitande kyla men inte så mycket till polerat salsgolv att åka på. Snön låg som ett vackert men ändå något bromsande täcke över nästan samtliga sjöar.

I söndags återvände vi och då var förhållande något annorlunda…

Johan som har fått benhinneinflammation i vänster smalben valde att cykla och kunde på så vis njuta av den magiska isen ändå. Och hålla mig sällskap.

När vi efter nästan 3 mils skrinnande och cyklande var framme vid bilen igen ville ingen av oss gå av isen. Det blev varv på varv i solnedgången. Så fantastiskt härligt. Se en 15 sek lång film här.

Nu föddes idén om månskensskridskoåkning följande natt och Johan la ut en tråd på klubbens facebooksida. Snart hade vi samlat ihop ett gäng på närmare 30 personer. Det verkade som alla ville vara med om detta spektakulära äventyr….

Vi samlades klockan 19.00 på parkeringen vid bruket vid just Åkers styckebruk och tog oss sedan vidare mot Kanotkungens iläggsplats. Förväntan låg i luften och isen knakade och sprakade skräckinjagande när några för första gången denna säsong spände på sig skridskorna. Vissa hade pannlampa även om det inte behövdes för att se och åka men underlättade av och påtagning av skridskor vid alla landövergångar. Lånat några fina bilder från multisportbloggen.se

Månen lyser upp bra…nu är det bara att ge sig av.

Johan hade intygat att isen var säker om man bara vid landpassagerna höll sig till höger. Detta råd följdes av vissa hela vägen, även där det inte var passager, bort mot Laxne och dessvärre var isen vid ett ställe nära vassen inte alls bärande. Lina plumsade vackert i, men i sann teamanda fick hon snabbt hjälp upp och även assistans att fort som ögat få av sig alla blöta kläder och på med torra och sen kunde hon fortsätta.

Med oss denna natt hade vi multisport och äventyrsfotografen Gunnar Eld. Han tog bland annat de här fantastiska gruppbilderna vid isklippan. Vill du se fler bilder från natten eller andra äventyr följ länken ovan.

Johan hade riggat eld och på vägen tillbaka sprakade lågorna och det var bara att värma sig och ta fram fikat och korven.

Efter ett avslutande varv på Visnaren var vi redo att packa oss in i bilarna igen och åka hem. Tack Johan för strålande lekfarbrorinitiativ och tack Micke Hanell för att du sporrade till hastighetsåkning på slutet…nog var vi tre med Gottfridsson i trojkan snabbast av alla i alla fall? Helt oviktigt så klart, men ändå… 😉

Och en extra eloge till Sue med sambo och hund som tog sig nästa hela rundan med hockeyrör. Vilka tuffingar. Alla tre.

Och tack månen som valde att lysa så vackert hela natten lång.

Året som gått – vad hände egentligen 2014?

Har i ett tidigare inlägg summerat träningsåret 2014 men vad hände övriga 8328 timmar? 408 träningstimmar kan för en del tyckas mycket men delar man upp dem på ett år, så blir det ändå en otroligt massa tid över…så vad gjorde jag då? Jo inledde året med första nyårslöftet att äntligen damma av min Linkedinprofil och göra den modern och uppdaterad. Till min hjälp hade jag boken ”Nå framgång med LinkedIn”

Andra nyårslöftet var att bära av till NG Nails i Sturegallerian för att för första gången i mitt liv  få ordning på mina naglar. Vägrar dock lösnaglar utan kör bara med förstärkning och egna naglar. Gellack som sitter som berget. En dröm för en person som är beroende av välvårdade händer varje dag i jobbet. Nu är det slut på morgonkladdandet i bilen med nagellack. Vid årets början var naglarna så här korta.

Första arbetsdagen blev i Nyhetsmorgon. För att tala om hur man får mer framgång i sitt liv…bra kickstart med tanke på boken som absolut måste bli klar detta år…

Några veckor senare var det dags att tala om feedback och färger med Lotta Bromé i P4Extra.

Därefter ringde Nyhetsmorgon igen och undrade om jag kunde prata mer i TV om relationer och den nya trenden med manskurser under benämningen Raw men. Hade jag något att säga i ämnet…?

Ja vi tyckte knappast lika. Jag var förberedd på krig men eftersom motståndaren var ganska mjuk (trots att han gått manskursen) så valde vi att lugnt resonera om saken….vad är manligt och kvinnligt egentligen? Handlar det inte egentligen bara om olika personprofiler?

Inget handgemäng uppstod i studion, utan vi kunde lugnt skiljas åt om inte som vänner men i alla fall utan att vara osams.

Februari 2014 var det dags för Säljdagen på Oscars. Bland föreläsarna fanns bland andra min absoluta talarfavorit Colin Moon. Vilken lycka det vore att få dela scen i ett eget projekt. Något vi talat om ett tag men ännu inte lyckats få till.

2014 är året då den här stjärnan imponerar på allt och alla. Vanessa som började hos mig för 2.5 år sedan har verkligen utvecklats som föreläsare. Nu kan hon vara stand in på nästan alla mina uppdrag. Vilken lycka att ha en ersättare och dessutom så rolig och smart kollega. Uppdragen har rullat in för henne under 2014 och Vanessa har bara under hösten ökat vår omsättning med över 600 000 kr.

Men vissa uppdrag lämnar jag inte gärna ifrån mig som att vara moderator och konferencier för Ung företagsamhets mässa och prisceremoni under namnet: ”Våga vara egen”. Här med Fredric från UF Sthlm och VD-n för Stockholmsmässan.

Therese från UF Sthlm som ansvarar för hela den här gigantiska mässan. En dag kommer hon jobba med mig, det har vi bestämt.

Och det här var året då jag tog rekvisitan till en ny nivå. Här fick gosedjuren vara med som statister….

Och Johans blåbrallor med röda hängslen visade sig vara helt perfekta att illustrera ”bonden” med…

I april precis innan vi skulle dra på träningsresan till Costa Rica åkte jag och Fredrika med Frisörbåten igen. Men på färden var Lars-Åke Babsan Wilhelmsson som glädjande nog hade sett och hört hela min föreläsning och var eld och lågor.

Hemma väntade nya bilen…En scuba blue Audi A3 quattro med matchande takbox. Hur snygg får man bli? Kärleken till Audi består. Känns inte alls tråkigt att lämna tillbaka TTS-en. Tycker den här kompisen är rätt sportig den med…

Resan till Costa Rica innebar en massa träning men vi hann njuta också…Är det här paradiset?

Första dagen hemma tog vi oss till nya fotografen Peter Knutsson. Hade bara tänkt att ta nya gruppbilder med Fredrika och Vanessa men när jag fick se hur himla fina bilder det blev ville jag också ha egna nya. Bra beslut. Blev extra snygg tack vare magiskt skickliga makeupartisten Evelina.

Någon vecka senare var Johan och jag bjudna hem till Olof och Anna Röhlander på årets kanske mest champagnetäta fest. Kan det verkligen stämma att vi knäckte 40 flaskor Bollinger? Fantastiskt trevligt och generöst var det oavsett.

Inför en artikel i M-magasin om kvinnor som förändrar livet efter 50 fick jag möjlighet att ta ännu mer fina bilder. Denna gång med Peter Jönsson. En varm vårdag vid vår egen lekplats: Långsjön.

I samma veva är det dags att fira vår kund och samarbetspartner Agenturföretagens 100 års jubileum. Vilken storstilad fest det blev på Berns salonger. Vanessa och jag lyckades med konststycket att matcha klädseln.

Sen smällde det till rejält när sonen slog till med svenskt juniorrekord på 4 gånger 100m stafett. Vilka killar! Inte bara SM-guld utan även rakt in i historieböckerna.

Samtidigt drar Johan och jag till Kroatien med min kund Ninetech. Jag skulle föreläsa och ansvara för olika workshops och maken fick rycka in som konsult. Något han skötte med den äran så klart. Roligt att jobba ihop, sen fick vi några fina dagar i solen själva också som bonus.

 

Innan alla försvinner på semester hade jag och mina julfestkollegor Mattias Ribbing och Johnny Sundin, anordnat ett sommarmingel på Djurgården för Sveriges alla talare. Eftersom jag den här perioden nästan oavbrutet på min lediga tid skriver på min nya bok, så blir det en utmaning att hinna med träningen. Löste det denna dag genom att cykla in till stan och hem. På så vis slapp jag lägga tid på att göra mig fin och byta om. Mingelklädseln blev därför något oortodox.

Det här är också året då Henrik tar studenten. Nu har jag inget barn (ungdom) kvar i skolan längre. Befriande känsla både för sonen och mamman.

Och det är på den här studentmottagningen som Johans söner William och Alexander kommer på den briljanta idén att starta företag tillsammans. Idag har de ett registrerat AB och redan kammat in en halv miljon i forskningsbidrag…. Hade Henriks friidrottstränare Peter Gabrielsson som vanligt något finger med i spelet….?

Mera fest fick även Johan och jag gå på när Åsa Lundqvist Coey bjöd till storstilad hattparad ute på Ekerö. Härlig tillställning och hela sommaren framför en, hur bra kan det inte bli?

Knödde in ett sista uppdrag innan semestern på fantastiskt fina Loka Brunn i Bergslagen. Alexandra följde med och höll mig sällskap och uppskattade poolerna lika mycket som jag.

Efter utflykten till Åre drar vi iväg till Tyskland och Österrike. För tävling och träning som jag beskrivit tidigare i min träningsrapport. Men vi hann lata oss också. Vi samlade på vackra vyer, åt en otrolig mängd wienerschintzel och apfelstrudel. Och det här är sommaren då maken inte bara cyklar i brottarlinne utan även tar en selfie!

Johan och jag har några härliga sommardagar kvar i Stockholm med paddling och att gå på Jazzfestival, (fast det heter visst inte så längre?) på Skeppsholmen och återupplivar gamla minnen på många vis….

Medan jag skriver det sista på nya boken Tändvätska trycker vi 6-e upplagan av min första bok ”Ta skit! Och gör det till guld”. Det är bara att hoppas att nya boken kommer att sälja lika bra.

Alexandra ser vi inte röken av den här sommaren. Hon är på västkusten med sina vänner och spelar in film. Ett fantasyprojekt med idel kvinnliga hjältinnor under namnet Fiende2014

Den hamiltonska kräftskivan lika säker som augustinatten. Och kräfthatten. Egenproducerad. Och bara den närmaste familjen är bjuden. Dit hör även Williams flickvän Clea så klart.

Iwi har fyllt år och vi drar iväg med bästa väninnorna, Johanna, Malin och Lena till Annicas sommarställe i Sörmland, mitt emot Harpsund. Vilken fin avslutning på sommaren.

 

Under hösten har jag premiär för nya showen ”Lyfta varandra” Med Lära för livet. Det blir en makalös succé. Till våren är nio nya tillfällen inplanerade. Utsålt nästan överallt. Så fantastiskt roligt!

I september är det dags att för första gången att gå iväg och rösta med mina ungdomar. Men vad hjälpte det?

Alexandra får praktik på tidningen Älskade Östermalm och hamnar i skvallerpressen….förutom att vara snygg gör hon ett strålande jobb och erbjuds fast anställning. Något hon sedan har fått tacka nej till då hon till våren ska börja studera i Uppsala. Hurra!!! (Hon kom in på ekonomlinjen!!!! Fatta hur bra är inte det????)

Gunilla och jag festar loss i samma stad på Seniorföreningens traditionella höstfest på Södermanlands Nerikes Nation. Det var sanslöst roligt att träffa alla gamla stjärnor som Caroline, Stalle och Micke.

2014 är året jag ÄNTLIGEN gör något jag drömt om länge. Varenda krona har jag tjänat in själv och nu manifesterar jag framgången med det vackraste ur jag kunde hitta. Visste inte att man kunde bli som nyförälskad i en klocka.

Under klockan skymtar nya boken som blev klar. Precis som planerat. Tänk vad härligt när saker blir som man tänkt sig. Storstilad release hade vi också på Café Opera i regi av Taste PR och Marianne Djudic. Alexandra och Henrik var med och jobbade.

 

Och här är gänget som gjorde det möjligt. Simon, Olle och Tobias från Volante förlag. Utan er ingen bok.

I slutet av november slutar Fredrika hos oss. Efter 3,5 år är hon redo för nya utmaningar. Vanessa och jag önskar henne lycka till och hälsar istället….

Caroline från Modecenter välkommen till oss. Med erfarenhet av PR, marknadsföring och mängder av kundkontakter. Vi tror detta kommer bli hur bra som helst.

Alexandra och hennes vänner hade premiär på Filmhuset för filmen Fiende 2014. Publiken stod upp i bänkarna och applåderade hela filmteamet. Vilken succé. Alexandra förde gruppens talan med den äran.

Ja sen var det väl inte så mycket mer än att avsluta året som sig bör med Talarnas julfest 2014. Sista festen som vi i festkommittén ordnar tillsammans. Nu är den nya talarföreningen NSA bildad och vi har lämnat över stafettpinnen. Skål för oss och skål för 2014. Ett riktigt bra år på många vis. Det enda man borde tillägga är en stor eloge…

Till vår nya reklam- design och webbyrå som har gjort ett strålande arbete hela hösten med att sakta men säkert uppgradera vår grafiska profil och vårt uttryck på webben. More is to come 2015 men de är hur härliga som helst att jobba med och lyckades även på rekordkort tid skaka fram precis ett sådant julkort med glimten i ögat som vi önskade. Tack Turbin för det! Nu ser vi fram emot ett superstarkt 2015.

Träningsåret 2014 – summering

För ett år sedan satt jag precis här vid detta skrivbord och skulle för första gången sätta upp träningsmål för 2014. Jag har sedan några år tillbaka registrerat all min träning på sajten Funbeat men aldrig tidigare haft några specifika mål, men det skulle det bli ändring på. Ivrigt påhejad bestämde jag mig för 300 mil (”på tok för lite” grymtade maken) och 400 timmar (”ok då” var kommentaren här). Men hur gick det då?Inser nu att jag ligger långt efter flera av mina klubbkamrater och nog måste växla upp om jag ska kalla mig för något som kan likna en ”multisportare” men å andra sidan ligger jag långt över vanligt folks träningstid OCH jag nådde mina mål. Totalt 408 timmar och 360 mil på ett år. Jag cyklar inte så mycket och därför blir inte miltiden så imponerande. Inför 2015 ska jag cykla MYCKET mer och då kommer siffrorna förhoppningsvis se annorlunda ut. Men det viktigaste är inte antalet timmar utan alla fantastiska upplevelser som kommer med träningen. Titta bara här vad jag har varit med om under ett år, det är mer än vad vissa presterar under hela sin livstid.

Vi börjar året med vår favoritsport långfärdsskridskor. Dessvärre låg isen alltför sällan under början av 2014 och turerna blev få, men de som blev av var desto mer fantastiska. Här blankis utanför Hässelby slott. 2014 var året jag på riktigt började vintercykla. Köpte för första gången dubbdäck och gjorde mitt bästa för att hänga på Johan, är fortfarande en fegis, men det är onekligen häftigt att ta sig fram på två hjul i snö.Det är inte så ofta jag är med på klubbens lördagsträning, med mitt jobbschema är lördagmornarna med tid för återhämtning ofta heliga, men ibland är jag med och Hellas är verkligen ett fantastiskt träningsområde. Här lägger Johan och jag en bana för klubbkompisarna. Vi kunde ta fram kajakerna rekordtidigt under 2014. Vi hade nämligen införskaffat torrdräkter, så premiären gjordes redan i mars.Och sen bar det iväg på årets första träningsresa till Costa Rica. Cyklarna är med.Otrolig strandcykling i solnedgången utmed Stilla havet…. Trekking i djungeln högt upp i bergen…. Avslutade med två dygn i Fort Lauderdale och sprang långt även där. Återvände till Sverige i fin träningsform. Något som skulle behövas, för bara efter någon vecka hemma väntade Le grand tour. Vårens första 24h tävling i Filipstad.Från tropikhetta till en något bister start 1-a maj. Målområdet tidigt på morgonen. Nu väntar värsta äventyret. Paniken ligger i luften. Den absolut roligaste tävlingsrapport jag någonsin läst kommer från Allan Everum. Hans sätt att beskriva sin debut på långtävling är oslagbar. Vi sprang, paddlade, frös som hundar, cyklade och firade oss ned i en grotta….allt under…var det 28 timmar? Minnet sviker…Johan gjorde dessutom årets vurpa…landade bara centimeter från vattnet. Mitt i en gran.Och så här lyckliga var vi när vi äntligen kom i mål. En sån här tävling är alla vinnare. Att bara ta sig runt banan är en bedrift. Under hela året kompletterar vi utomhusträningen med styrketräning på SATS. Tar sällan bilder under passet dock, men här har vi bildbevis på att vi faktiskt är här en hel del under året. Vanligast är att Johan och jag drar iväg vid 18-19 tiden och äter middag på Heron city och sedan avslutar med ett pass. Eller så drar vi iväg vid 20-tiden och kommer hem lagom till läggdags. Många gånger när jag kommer hem från jobb och resor är jag så trött att jag nästan ser i kors, men om Johan säger att vi ska dra till gymmet så hakar jag på och faktum är att jag är mycket piggare efteråt och sover så fantastiskt gott. Träning på gym ger styrka och ork.Annars är min favoritträning löpning. Här födelsedagsspringer jag på en kombinerad jobb och fritidsresa till Kroatien. Tänk vad mycket vackert man får se om man bara orkar masa sig iväg en bit från semesteranläggningarna. All löpning går bättre med rätt utrustning. Här är mina (enligt Johan) extremt rymliga terrängdojjor och sköna kompressionsstrumpor för långlopp. Ett måste när man är ute länge i skogarna.Och här har Johan och jag sprungit hem från ett mingel På Djurgården, rikligt med bubbel och snittar innanför västen, men det gick det med. Jobbkläderna hade vi med oss i en ryggsäck. Klockan är närmare 22.00 och Stockholm är så vackert.Hatobjektet alla gånger stavas backträning, men det måste också göras. I alla fall om man ska ha en chans att hävda dig i Åre Extreme. Här vilar jag efter ett tufft pass i Flottsbrobacken.Men efter ett antal varv upp och ned i den backen har vi redan traskat sträckan upp till Åreskutan flera gånger och vi är redo att ge oss av på nästa äventyr. Mot Åre och ett eldorado av sköna träningskompisar. Hela byn är full av dem och stämningen underbar. Den här tävlingen har blivit lite av en favorit. Mycket tack vare alla härliga människor som man får umgås med under så många dagar.Vi tar alltid några dagar semester innan starten för träning i fjällmiljö. Här är vi uppe och testar formen på toppen.Gjorde vår bästa tävling hitintills. Och rullade i mål på en 7-e plats i vår klass.Väl hemma igen startade hårdträning för stundande prövningar i Österrike och Tyskland. Det började gå upp för mig att vi skulle tillbringa ganska många timmar på cykel och jag hade inte trampat tillräckligt många långa turer. Så vi hann med några fina sommarutflykter innan vi skulle åka bland annat till Nynäshamn, Torö och stenstranden…Och en helt sagolik sommarutflykt till Utö och Gålö. Vi cyklade hela vägen och tog med hojjarna på färjan. Blev över 12 mil den här dagen och en sommardag att minnas länge. Sommarens stora äventyr blev sedan resan till Alperna. Där vi ställde upp i två tävlingar: Salzkammer Gut och Schwarzwald Adventure Race. Däremellan hann vi upptäcka utvalda delar av Österrike till fots och med cykel. Nedan ser ni utvalda bilder från tävlingarna och touren i Alperna. Två pallplatser och så mycket vackert att se och uppleva. Vill ni läsa mer om dessa äventyr finns det att läsa i tidigare blogginlägg. Sök under juli 2014.

Hemma i Sverige var värmen kvar och det fanns ingen annan råd än att packa kanoterna och bege sig ut till Gräsö igen. Tält och stormkök. Men den här gången var det nästan för varmt. Satt och flämtade i shorts och linne klockan nio på kvällen. Det här var också sommaren då Johan gav den blåa Ikeapåsen ett ansikte. Paddlingen i yttersta havsbandet där vi gav oss ut på en egen swimruntur blir ett minne för livet. Kommer det någonsin vara så varmt i skärgården igen?Hemma igen kunde vi uppleva högsommar flera helger även i augusti då vi tog oss till Krampan och paddlade Acron igen. Inte bara ett förträffligt sätt att njuta varma sensommardagar på utan även viktig träning inför kommande kortare multisporttävlingar då det är smidigare med kanot än kajak. Takterna satt i. Först ut på hösten är Hofors adventure race, där Johan dessvärre drabbades av en förfärlig kramp. Men vi var glada i starten i alla fall.Bättre gick det i STAR – Stockholm Adventure Race där vi fick stilpoäng på just acronpaddlingen.Men säsongen toppades av en riktigt bra prestation i Uppsala RAID. Ett grymt starkt startfält i vår klass och vi placerade oss som nia av över 30 anmälda lag. Det var riktigt bra för att vara två 50+are.Sen några veckor senare slog den till, dunderförkylningen som däckade mig träningsmässigt i nästan 5 veckor. Hatar att vara sjuk och inte kunna röra mig. Jag som för det mesta är så glad tappar all energi och kraft och tycker otroligt synd om mig själv och tycker livet är fruktansvärt orättvist. Undrar vad som skulle hända om jag verkligen blev sjuk på allvar? Vågar inte ens tänka tanken.Tack och lov tillfrisknar man så sakta även efter en förfärlig förkylning och vi kunde ställa upp i en rogainingtävling. Ta så många kontroller du kan på fyra timmar. När alla andra planerar vägval tänker jag mest på allt jag ska äta och vad jag ska ta med mig för energi.Året avslutades sen som en del redan läst på bloggen med en otrolig massa skridskor. På åtta dagar har jag åkt skridskor sju. Året kunde inte ha slutat bättre. Det här är årets sista träningsbild och den summerar väl ganska bra vad träning är för mig: 408 timmar av ren och skär lycka! Tack Johan för allt roligt du tar med mig på. Vilken glädje att vi har det här intresset gemensamt. Hur skulle livet vara annars?

 

 

Gott Nytt År i Dalarna

I sista minuten bestämde vi oss för att dra till Dalarna över nyår. Tanken på skridskoåkning på blanka isar, färdiglagad mat och solnedgång över Siljan lockade.
Dessvärre blev väderprognosen sämre och sämre. Snöblandat regn?!?

På vägen upp peppade vi oss med Huskypodcast och intervjuer med vår multisportkompisar Micke Lindnord team peak performance (hjälten som räddade hunden Arthur från Equador) och Ida ”allakanträna” Svensson. Lyssna!!!
Väl framme i Tällberg började vi direkt med att prova alla faciliteter och bassänger i SPA-et.

Vi bor på hotell Dalecarlia. Man får gå en bit för att ta sig mellan hotell o badanläggning. Mössa på.

Blandad publik här. Finns mycket att titta på och förundras över. För att smälta in beställde vi portvin till desserten. Vi har det bra här i Dalarna.

På nyårsafton möttes vi av en enastående utsikt från frukostmatsalen.

Lite kaffe efter en stärkande frukost och kolla isläget. Vi bestämde oss för att dra till Mora och Orsasjön.

Vi började med några varv på Saxviken precis invid Mora stadskärna. Så fint.

Med några uppvärmningsvarv i kroppen körde vi vidare mot Orsa. Åhhhh vad otroligt fint det var här! Och isen!!! Magnifik. Visade att de hade ngn form av bantävling precis vid strandkanten. Men vi drog snabbt vidare ut på den plogade banan. Det var så sagolikt vackert. Bara någon minusgrad och en sol som tittade fram.

Tillbaka på hotellet blev det några varv i bassängen och skönt relax.

Ok nu är jag redo att avsluta det hör året.

5 rättersmeny och stora vinpaketet.

Gott Nytt År alla bloggvänner. Det här idén om nyår i Dalarna blev ju riktigt bra.