En sommar med tävling och träning

Första tävlingen för vårt lag Stockholm Multisport 50+ kom ganska sent i år, vi var ju i USA när några av tävlingarna som vi brukar vara med på gick av stapeln, så årets debut kom först på Haglöfs Åre Extreme Challenge. Men trots begränsad möjlighet att träna långdistans pga valpen så persade vi med 30 minuter och knep 5-e platsen i Mixedklassen i år igen. Se gärna den härliga filmen från årets tävling där vår puss är med och avslutar hela kalaset. 

Det här blev en bra uppladdning inför Dolomiti Superbike i lördags. 4 000 cyklister på startlinjen, som vanligt mest killar och män i alla åldrar, kvinnorna står vid sidan och hejar. Så trist. Varför kan inte också de cykla? Man kunde välja mellan två distanser 59 km eller 119 km, självklart valde vi det långa loppet, trots att det nästan bara är elitcyklister som kör. Men vad fasen, vi är optimistiska och delade den entusiasmen med ett gäng andra cyklister i hobbyklassen (alla utan tävlingslicens) och det gick vägen. Det var dock tuffa cutoff tider och många klarade inte tidsspärrarna och fick gå av banan. Jag är så glad att jag startade 10 min före Johan för 10.30 och 11.00 tiderna grejade jag med 30 min marginal men den kl 13.00 hade kunnat vara i farozonen. Men nu slapp jag igenom.

Tuff stigning. Att köra nästan 4 000 höjdmeter upp och ned på en dag är det inte många som klarar!

Jag fick sådan hemsk kramp i baksidan av låren på slutet att jag var tvungen att gå av cykeln och stå dubbelvikt, händerna tar stryk också då jag håller så hårt i styret på väg utför. Loppet avslutades med vad jag trodde var 5 km glidande ned mot mål, men som visade sig vara jordens brantaste downhillbana. Normalt skulle jag aldrig åkt nedför de backarna men nu var jag så trött och ville bara i mål så jag stod på, det var som jag inte ens orkade vara rädd. Och det fungerade. Ramlade inte en enda gång och kunde äntligen höja armen i segergest vid mållinjen. Så skönt!

Nu har vi några fantastiska dagar i Alperna och vårt älskade Dolomiterna. Vi bor på ett litet fint hotell i Sillian och ser till att röra på oss ordentligt varje dag. Här ser du några bilder i urval. Vi har det bra!

Vackraste dagen – på skridskor till Trosa

Vissa dagar är så otroligt vackra. Idag var en sådan dag. Klockan 09.30 mötte Johan och jag upp Sonia, Uffe, Lina och Ria vid Tullgarns slott. Himlen var alldeles klarblå och solen strålade. Några kanadegäss lyfte från vassen och vi gav oss iväg. Det blir fint idag, det känns i hela kroppen.

Efter bara några kilometer beslutade Ria att vända om. Även om vi idag på grund av det något osäkra isläget, valde att ta det väldigt lugnt, så var isen för tuff och tempot för högt. Det är inte roligt att åka skridskor i grupp om deltagarna befinner sig på en alltför ojämn nivå. Dessutom måste man kunna lita på att alla kan hjälpa varandra om något skulle hända och att alla verkligen orkar ta sig hela vägen hem igen.

Johan och Sonia hade koll på kartan och tog ut kursen mot Trosa. 2 landpassager.

Tog en tidig snabbfika på toppen av en klippa med en vidunderlig utsikt.

Inte det bästa ljuset för fotografering…

men vad gör det? Lyckan är total. Vi pratade dejting….

Nästa fikapaus blev på en annan höjd. Nu talade vi om Mount Everest. Det tyckte killarna var roligare.

Här var isen ganska tunn, men spegelblank och helt fantastisk!

Ingen skridskotur utan selfie, här med härliga Lina!

Ja här tog isen slut. Öppet vatten. Bäst att inte fortsätta framåt.

Det går inte att stå emot. Vi måste tillbaka imorgon igen!